onsdag 20 april 2011

Pulp - This is hardcore


Jag kommer fortfarande ihåg första gången jag hörde "Common people". Det var som att en jordbävning hade drabbat den lilla sovstaden jag växte upp i. Jag förstod direkt att något exceptionellt hade hänt. Men inte riktigt vad.

Varför var det just "Common people" som gav det lilla indie-bandet Pulp ett fete-mainstream-genombrott och gjorde att de plötsligt (i vart fall under sommaren 1995) var större än Michael Jackson? Det är inte så att de lärde sig göra perfekt popmusik först 1995. Faktum är att flera tidigare singlar som "Babies" eller "Do you remember the first time?" snarare utgör bättre skolboksexempel på perfekta, catchy pop-singlar. Visst är texten underfundig men den beskriver ett typiskt brittiskt fenomen - klass-snobberiet - och är rätt svår att översätta till svenska.

Pulps största stund var dock varken "Common people" eller följande skivan "Different class". Det var uppföljaren "This is hardcore". Något som många hade glömt (och de flesta var helt omedvetna om) när Pulps trallvänliga britpop erövade dansgolven var att de från början var något helt annat: Ett svårmodigt, arty rockband som skaffade en violinist för att Velvet Underground hade det. På "This is hardcore" tog de steget tillbaka och genom att kombinera sin tidigare fäbless för svulst och svårmod med den nyfunna känslan för perfekta popmelodier skapade de en av 90-talets stora epics.

Det är en på alla sätt äldre, mer ärrad och cynisk Jarvis Cocker vi möter på "This is hardcore". Skivan visar Pulps fulla potential: Från det storslaget orkestrerade titelspåret (att Scott Walker skulle producera uppföljaren "We love life" kändes inte det minsta otippat) till Bowie-massakern "Party hard". Naturligtvis finns här en hel del väldigt fina popbagateller också som "Dishes" och "A little soul". Men de lämnar en bitter eftersmak och ingenting blir lika problemfritt som "Underwear" eller "Bar Italia" på "Different class".

Nu är Pulp tillbaka! I sommar ger de sig ut på turné och är ett av affisch-namnen på årets Way Out West. Jag gissar på att det blir hitkavalkad och hoppas på att de även får med några spår från den här förbisedda pärlan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar