Om några månader fyller jag 30. Ett tecken på att jag mentalt redan har nått gubbstadiet skulle kunna vara att jag allt oftare kommer på mig själv med att tycka att nya band låter som efterapningar av den musik jag själv växte upp med. Följaktligen tycker jag ofta att nya genrebeteckningar är onödiga.
"Shitgaze? Vad är det för trams? På min tid sa vi lo-fi" muttrade jag för mig själv när Wavves blev världens mest blogg-hypade band en kort period häromåret. Nu hytter jag med käppen som en grinig Grandpa Simpson åt benämningar som "witch-house" och "rape-gaze" och förstår inte vad ungdomarna tycker det är för fel med det väldigt omfattande begreppet goth.
Måhända är goth lite missvisande då årets flitigt blogghypade heminspelningar med Zola Jesus och Salem trots allt befinner sig ett antal paralleluniversum bort från The Missions arenasvulst och Fields of the Nephilims cowboysar-kläder. Men faktum kvarstår: Drama och mörkerromantik har inte varit så hippt sedan Batcaves glansdagar. Betänk exempelvis att några av årets mest populära biofilmer har vampyrer i huvudrollen.
Brittiska Esben & the Witch passar således väldigt bra in i 2010. Samtidigt känns de så egna att jag sätter en läderkorsett på att någon har hunnit ordvitsa fram en ny genrebenämning särskilt för deras skull innan debutskivan "Violet cries" släpps i februari 2011. Typ dramaqueencore?
I väntan på fullängdaren kan ni köpa tre-låtars-epn "Marching band" för en spottstyver hos Matador Records. Det som utmärker Esben är att de tar ut svängarna lite mer och tillåts bli mer överdramatiska än alla andra. Over-the-top är inte ens tillräckligt. Det låter modernt och 80-tals-retro på samma gång och mina tankar går framför allt till ett mer elektroniskt Siouxsie & the Banshees.
Jag intervjuade Esben & the Witch häromveckan vilket ni kommer att kunna läsa mer om på Rockfoto i samband med att "Violet cries" släpps. Då förnekade de bestämt att de skulle ha något med goth att göra. Jag kanske måste omprova min tes och medge att ungdomarna har en poäng då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar