Visar inlägg med etikett Death in June. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Death in June. Visa alla inlägg

fredag 6 maj 2011

Cult of Youth - Cult of Youth


Att den avsomnade goth-genren har sett nytt ljus (eller kanske snarare mörker) på senare år är knappast något nytt för den som har lyssnat på Cold Cave eller Esben & the Witch. Albumdebuterande Cult of Youth har varit förband åt en annan ung artist med smak för det teatrala och mörkerdramatiska: Zola Jesus.

Det handlar dock inte om goth, snarare är Cult of Youth en korsbefruktning mellan två (nåja) närbesläktade genrer: post-punk och neo-folk. Tidiga Death in June är kanske den mest uppenbara referensen men det är inte hela sanningen. Det här är musik framförd på till största delen akustiska instrument - akustisk gitarr, fiol och diverse slagverk - men med energi och aggressivitet som vore de ett brittiskt punk-band 1977. Att Crass är ett av låtskrivaren Sean Ragons favoritband säger faktiskt en del och låtar som "Monsters" och "Lace up your boots" skulle kanske kunna gå under epitetet "mörk, akustisk punk".

När Sean Ragons mörka, rassliga sång övergår i skrikande framstår Shane MacGowan som en honungsinlindad Michael Bolton i jämförelse. Men råheten är en del av charmen precis som de enkla men snygga DIY-arrangemangen. Om du gillar Death in June, Rome och Current 93 men tycker att de grånande herrarna Douglas och Tibet kan vara väl pretto emellanåt och vill ha mer punk så är det bara att gratulera: Du har fått ett nytt favoritband!

fredag 11 februari 2011

Death in June - Peaceful snow


Berättelsen om hur "Peaceful snow" kom till är en riktig solskenshistoria: Miro Snejdr är en begåvad, ung pianist och ett enormt Death in June-fan. Han har lagt upp ett antal videor med sina egna Death in June-tolkningar på youtube.

En dag snubblade, ingen mindre än Douglas Pearce själv - mannen bakom post-industri/neo-folk-legenden Death in June - över Miros piano-versioner. Och han blev så imponerad att han bjöd in Miro att backa upp honom på nästa Death in June-skiva.

Det är alltså bara Douglas Pearces röst och Miro Snejdrs piano som vi hör på "Peaceful snow". Och resultatet är inte alls tokigt. Miros piano-arrangemang är storslagna och passar väldigt bra ihop med Douglas dova, ödesmättade sång som ibland övergår i tal.

Min invändning är att de avskalade arrangemangen blir rätt enformiga i längden trots att skivan rymmer flera av de starkaste låtar som Douglas Pearce har skrivit under 2000-talet. Som: "Life under siege", "A nausea" eller "Neutralize decay".

Efter den rätt trista "The Rule of Thirds" är "Peaceful snow" en klar uppryckning. Men till en klassisk Death in June-skiva som "Nada", "But, what ends when the symbols shatter?" eller "Take care and control" är det...ljusår.