Visar inlägg med etikett Lykke Li. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Lykke Li. Visa alla inlägg
fredag 16 december 2011
Årets skivor 2011
1. Fucked Up - David comes to life
2. P J Harvey - Let England shake
3. Cult of Youth - Cult of Youth
4. EMA - Past life martyred saints
5. Lykke Li - Wounded rhymes
6. 40 Watt Sun - The Inside room
7. The Horrors - Skying
8. Björk - Biophilia
9. Cold Cave - Cherish the light years
10. Chelsea Wolfe - Apokalypsis
11. Skinny Puppy - HanDover
12. Caroline - Verdugo hills
13. Kurt Vile - Smoke ring for my halo
14. tUne-yArDs - Whokill
15. Braids - Native speaker
16. Baby Dee - Regifted Light
17. IAMX - Volatile times
18. S.C.U.M - Again into eyes
19. Zola Jesus - Contaous
20. Anna Järvinen - Anna själv tredje
21. Blood Ceremony - Living with the Ancients
22. The Walkabouts - Travels in the Dustland
23. Esben & the Witch - Violet cries
24. ohGr - unDeveloped
25. Little Dragon - Ritual union
26. Anna Ternheim - The Night visitor
27. Asobi Seksu - Flourescence
28. Girls - Father, son, holy ghost
29. Necro Facility - Wintermute
30. The War on Drugs - Slave ambient
31. Ane Brun - It all starts with one
32. Deerhoof - Deerhoof vs Evil
33. Covenant - Modern ruin
34. WU LYF - Go tell fire to the mountain
35. TV on the Radio - Nine types of light
36. James Blake - James Blake
37. Anna Calvi - Anna Calvi
38. Clan of Xymox - The Darkest hour
39. Vivian Girls - Share the joy
40. Wire - Red barked tree
Etiketter:
2011,
40 Watt Sun,
Björk,
Chelsea Wolfe,
Cold Cave,
Cult of Youth,
EMA,
Fucked Up,
indie,
Kurt Vile,
Lykke Li,
P J Harvey,
Skinny Puppy,
skivor,
The Horrors,
årslistor
lördag 9 juli 2011
2011 - Årets skivor så här långt...
final muzak uppdateras allt mer sällan nuförtiden. Det beror på att större delen av mina musik-skriverier numera hamnar på rockfoto.nu
Alltså: Surfa över till rockfoto.nu - Sveriges bästa musiksite (som dessutom uppdateras dagligen)!
...efter att ni tagit del av mina 20 bästa skivtips från första halvan av 2011 vill säga:
P J Harvey - Let England shake
Polly Jean gav, något chockerande, ut sin bästa skiva sedan "To bring you my love" i år. Att de osentimentala skildringarna av krigets fasor på "Let England shake" har hyllats unisont är inte konstigt: Det är inte bara väldigt bra, det är en skiva som behövs!
Lykke Li - Wounded rhymes
Nog för att "Youth novels" var en lovande debut men det här hade jag faktiskt inte väntat mig! "Wounded rhymes" är på alla sätt bättre: Mer genomarbetare arrangemang, mer smittsamma melodier och en äldre, mognare Lykke Li Timotei Zachrisson med mer säkerhet i rösten.
Cold Cave - Cherish the light years
Stora känslor, unge Werther-komplex, isande synthar, pulserande beats, Cure-gitarrer. Robert Smith, Dave Gahan, ni kan gå i pension med gott samvete!
Cult of Youth - Cult of Youth
Tidiga Death in June är kanske den mest uppenbara förlagan för de här ynglingana från Brooklyn. En mörk blandning av post-punk och neo-folk med mer melodikänsla och intensitet än vi är vana vid.
IAMX - Volatile times
IAMX fjärde skiva ger tydliga associationer till Depeche Mode och Nine Inch Nails men låter på samma gång modern, melodiös och väldigt egen. Chris Corner & co har potential att nå en bred publik långt utanför de svartklädda kretsarna.
Caroline - Verdugo hills
Fylld med speldosor, klockspel och försiktigt bakgrundsknaster skulle Caroline Lufkins (tidigare i Mice Parade) andra soloskiva kunna passera för en lågbudget-version av Björks "Vespertine". Ett finfint substitut i väntan på "Biophilia".
Baby Dee - Regifted Light
Det är på årets till största delen instrumentala "Regifted light" som snart 60-årige, transsexuella harpspelaren och pianisten Baby Dee på allvar träder fram som stor kompositör. Vackert, episkt och fullständigt tidlöst
Esben & the Witch - Violet cries
Nykomlingarna från Brighton gör depprock för 10-talet någonstans mitt emellan Foals och Siouxsie & the Banshees. Snyggt, suggestivt och långt mer over-the-top än vi är vana vid när det gäller unga debutanter.
Blood Ceremony - Living with the Ancients
Autentisk doom metal som den lät på Sabbaths 70-tal. Med nedstämda gitarrer, tvärflöjt och svart magi skulle kanadensiska Blood Ceremony kunna passera för det där samarbetet mellan Black Sabbath och Jethro Tull som aldrig blev av. Stort plus för sångerskan Alia O'Brien!
Anna Järvinen - Anna själv tredje
Äntligen har Anna släppt alla hämningar för hur storslagen och sentimental musik får vara. Trivsam indie-pop är utbytt mot stora arrangemang med svepande stråkar. Och plötsligt blev fru Järvinen en av landets mest intressanta artister.
Asobi Seksu - Flourescence
Shoegaze-popiga Asobi fortsätter att hämta all inspiration från ett svunnet 80-tal och ett tidigt indie-90-tal någonstans mitt emellan My bloody Valentine, Cocteau Twins och The Sundays. Och med "Perfectly crystal" har de fått till årets mest oemotståndliga popdänga!
Anna Calvi - Anna Calvi
Begåvad brittisk debutant som ofrånkomligen för tankarna till P J Harvey. Det är snyggt, dramatiskt och som hämtat ur en David Lynch-film: Lyssna på "Blackout"!
Deerhoof - Deerhoof vs Evil
Om du en gång har förälskat dig i Deerhoofs helt egna hybrid av bångstyrigt oljud och söta poplåtar anno "Sonic Youth möter Shonen Knife" i en bussolycka är det bara att gratulera: Här har du mer av samma vara!
R.E.M. - Collapse into now
Låt gå för att de står i skuggan av sina fornstora dagar men det som faktiskt är glädjande med dagens R.E.M. är att de - efter en lång period av rikemanslekar i studion - har återupptäckt vad de är bäst på. "Collapse into now" rymmer replokalsrock, jangle-pop och en duett med Patti Smith!
Cut Copy - Zonoscope
Om Bee Gees hade återfötts som klubb-besökande hipsters hade det kanske kunnat låta så här: En hybrid av elektroniska dansrytmer, stämdång och catchy refränger som för tankarna till Yeasayers utomordentliga "Odd blood".
James Blake - James Blake
Blott 22-årige James Blake gör kaos med allt vad genrer heter: soul, dubstep, electronica, singer/songwriter, autotune. Så introvert och minimalistiskt att det får generationskamraterna The xx att framstå som gamla arenarockare.
Circle - Infektio
Finska farbröderna i Circle har gjort sin helt egna kombination av kraut, metal och galenskap i snart två decennier nu. "Infektio" är en mestadels instrumental resa över ett kargt, finskt kraut-landskap. Monotont, märkligt och hotfullt men fascinerande!
Covenant - Modern ruin
Helsingborgs synthpop-stolthet har äntligen gett upp planerna på att bli Sveriges Depeche Mode och gör nu något helt. "Modern ruin" är retro-futurism för 10-talet: Jag säger bara "Beat the noise"!
Alltså: Surfa över till rockfoto.nu - Sveriges bästa musiksite (som dessutom uppdateras dagligen)!
...efter att ni tagit del av mina 20 bästa skivtips från första halvan av 2011 vill säga:
40 Watt Sun - The Inside room
Doom metal för Red House Painters-fans. Den musikaliska motsvarigheten till att slita ut sitt hjärta med sina bara händer. När hjärtkrossade Patrick Walker sjunger så vackert han bara kan över massiva gitarrväggar är det bara att plocka fram stora näsdukspaketet!
P J Harvey - Let England shake
Polly Jean gav, något chockerande, ut sin bästa skiva sedan "To bring you my love" i år. Att de osentimentala skildringarna av krigets fasor på "Let England shake" har hyllats unisont är inte konstigt: Det är inte bara väldigt bra, det är en skiva som behövs!
Lykke Li - Wounded rhymes
Nog för att "Youth novels" var en lovande debut men det här hade jag faktiskt inte väntat mig! "Wounded rhymes" är på alla sätt bättre: Mer genomarbetare arrangemang, mer smittsamma melodier och en äldre, mognare Lykke Li Timotei Zachrisson med mer säkerhet i rösten.
Cold Cave - Cherish the light years
Stora känslor, unge Werther-komplex, isande synthar, pulserande beats, Cure-gitarrer. Robert Smith, Dave Gahan, ni kan gå i pension med gott samvete!
Cult of Youth - Cult of Youth
Tidiga Death in June är kanske den mest uppenbara förlagan för de här ynglingana från Brooklyn. En mörk blandning av post-punk och neo-folk med mer melodikänsla och intensitet än vi är vana vid.
Braids - Native speaker
Precis som fjorårets Beach House, fick Braids debut sommaren att komma tidigt. Att lyssna på "Native speaker" är som att ligga utsträckt på en gräsmatta en varm sommardag, titta upp mot himlen och slås av hur vackra molnen faktiskt är. IAMX - Volatile times
IAMX fjärde skiva ger tydliga associationer till Depeche Mode och Nine Inch Nails men låter på samma gång modern, melodiös och väldigt egen. Chris Corner & co har potential att nå en bred publik långt utanför de svartklädda kretsarna.
Caroline - Verdugo hills
Fylld med speldosor, klockspel och försiktigt bakgrundsknaster skulle Caroline Lufkins (tidigare i Mice Parade) andra soloskiva kunna passera för en lågbudget-version av Björks "Vespertine". Ett finfint substitut i väntan på "Biophilia".
Baby Dee - Regifted Light
Det är på årets till största delen instrumentala "Regifted light" som snart 60-årige, transsexuella harpspelaren och pianisten Baby Dee på allvar träder fram som stor kompositör. Vackert, episkt och fullständigt tidlöst
Esben & the Witch - Violet cries
Nykomlingarna från Brighton gör depprock för 10-talet någonstans mitt emellan Foals och Siouxsie & the Banshees. Snyggt, suggestivt och långt mer over-the-top än vi är vana vid när det gäller unga debutanter.
Blood Ceremony - Living with the Ancients
Autentisk doom metal som den lät på Sabbaths 70-tal. Med nedstämda gitarrer, tvärflöjt och svart magi skulle kanadensiska Blood Ceremony kunna passera för det där samarbetet mellan Black Sabbath och Jethro Tull som aldrig blev av. Stort plus för sångerskan Alia O'Brien!
Anna Järvinen - Anna själv tredje
Äntligen har Anna släppt alla hämningar för hur storslagen och sentimental musik får vara. Trivsam indie-pop är utbytt mot stora arrangemang med svepande stråkar. Och plötsligt blev fru Järvinen en av landets mest intressanta artister.
Asobi Seksu - Flourescence
Shoegaze-popiga Asobi fortsätter att hämta all inspiration från ett svunnet 80-tal och ett tidigt indie-90-tal någonstans mitt emellan My bloody Valentine, Cocteau Twins och The Sundays. Och med "Perfectly crystal" har de fått till årets mest oemotståndliga popdänga!
Anna Calvi - Anna Calvi
Begåvad brittisk debutant som ofrånkomligen för tankarna till P J Harvey. Det är snyggt, dramatiskt och som hämtat ur en David Lynch-film: Lyssna på "Blackout"!
Deerhoof - Deerhoof vs Evil
Om du en gång har förälskat dig i Deerhoofs helt egna hybrid av bångstyrigt oljud och söta poplåtar anno "Sonic Youth möter Shonen Knife" i en bussolycka är det bara att gratulera: Här har du mer av samma vara!
R.E.M. - Collapse into now
Låt gå för att de står i skuggan av sina fornstora dagar men det som faktiskt är glädjande med dagens R.E.M. är att de - efter en lång period av rikemanslekar i studion - har återupptäckt vad de är bäst på. "Collapse into now" rymmer replokalsrock, jangle-pop och en duett med Patti Smith!
Cut Copy - Zonoscope
Om Bee Gees hade återfötts som klubb-besökande hipsters hade det kanske kunnat låta så här: En hybrid av elektroniska dansrytmer, stämdång och catchy refränger som för tankarna till Yeasayers utomordentliga "Odd blood".
James Blake - James Blake
Blott 22-årige James Blake gör kaos med allt vad genrer heter: soul, dubstep, electronica, singer/songwriter, autotune. Så introvert och minimalistiskt att det får generationskamraterna The xx att framstå som gamla arenarockare.
Circle - Infektio
Finska farbröderna i Circle har gjort sin helt egna kombination av kraut, metal och galenskap i snart två decennier nu. "Infektio" är en mestadels instrumental resa över ett kargt, finskt kraut-landskap. Monotont, märkligt och hotfullt men fascinerande!
Covenant - Modern ruin
Helsingborgs synthpop-stolthet har äntligen gett upp planerna på att bli Sveriges Depeche Mode och gör nu något helt. "Modern ruin" är retro-futurism för 10-talet: Jag säger bara "Beat the noise"!
Några andra som också gjort bra ifrån sig: Vivian Girls, Glasvegas, Wire, Current 93, Clan of Xymox, Faust, Ulver, Der Blutharsch and the Infinite Church of the Leading Hand m.fl.
Etiketter:
40 Watt Sun,
Blood Ceremony,
Braids,
Cold Cave,
Cult of Youth,
Esben And the Witch,
IAMX,
indie,
Lykke Li,
P J Harvey,
skivor
fredag 18 mars 2011
Lykke Li - Wounded rhymes
Jag är väl medveten om att det redan har tjatats till leda om "Wounded rhymes" i det allmänna mediebruset. Men jag måste skriva några egna rader: Det här är helt enkelt chockerande bra!
Chockerande därför att Lykke Li Timotei Zachrisson i mitt tycke har gjort årets hittills bästa skiva. Och det hade jag då sannerligen inte väntat mig! Nog för att "Youth novels" var en lovande debut men jag hade inte trott att den bara visade en bråkdel av hennes potential.
Hur det låter? Ja, på många sätt är det en naturlig fortsättning på "Youth novels" men bättre på alla sätt. Mer genomarbetare arrangemang, mer smittsamma melodier och en äldre, mognare Lykke Li med mer säkerhet i rösten.
Nog för att jag instämmer i hyllningarna men jag tycker ändå att medieuppmärksamheten kring "Wounded rhymes" har varit något snedvinklad. Många har kallat det för en "svååår" skiva och påpekat att det inte är något för alla. Och det där är helt uppåt väggarna fel.
"Wounded rhymes" är inget annat än rak, självklar popmusik. Nio av tio låtar handlar om kärlek. Även om den inte är jätteupplyftande så handlar den om allmänmänskliga ämnen och melodierna sitter efter första lyssningen. Bästa låten "Sadness is a blessing" hade kunnat passera för en skapelse från Berry Gordy Jrs hit-fabrik.
Trots att jag verkligen gillar "Wounded rhymes" är jag inte helt bekväm med att Lykke Li numera tillhör det där skiktet av svenska artister (tillsammans med Håkan och Robyn) som ingen recensent får skriva ett ont ord om. För det är skillnad på att älska någon och att krama ihjäl någon.
Trots att jag verkligen gillar "Wounded rhymes" är jag inte helt bekväm med att Lykke Li numera tillhör det där skiktet av svenska artister (tillsammans med Håkan och Robyn) som ingen recensent får skriva ett ont ord om. För det är skillnad på att älska någon och att krama ihjäl någon.
Etiketter:
Lykke Li,
svensk pop,
Wounded rhymes,
Youth novels
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

