Die Krupps - Volle Kraft Voraus‏

Trots att Die Krupps var föregångare både inom EBM-genren och på det här med att blanda hård synth med hårda gitarrer hamnar de ofta i skuggan av sina efterföljare. Något gick helt enkelt fel längs vägen. Det har inte nödvändigtvis med gitarrerna att göra. För egentligen är det inget grundläggande fel på idéen att blanda hård synth med hårda gitarrer. Som hormonstinn tonåring älskade jag Ministrys "Psalm 69" och det gör jag såklart fortfarande. Det var bara det att samtidigt som Ministry lät som Bad Brains och Throbbing Gristle instängda i ett flipperspel och KMFDM gjorde världens mest underhållande serietidnings-synthrock, stod Die Krupps och blickade mot de tråkigaste, mest svettstinkande och macho-uppumpade delarna av rocken. Att de chockade sin synth-publik genom att göra en hyllnings-ep till arena-kolossen Metallica säger precis allt om var det gick fel.

Vill man vara lite efterklok skulle man kunna säga att Die Krupps ambition att bli ett rockband märks redan på den helt synth-baserade "Volle Kraft Voraus" från 1982. Musiken må härröra ur Kraftwerks robot-pop men Jürgen Engler sjunger inte som någon av Florian Schneiders programmerade robotar. Han kvider, skriker och sjunger med en inlevelse och mänsklig närvaro som man vid det här laget knappast var van vid när det gällde maskindyrkande, elektronisk musik. Det märks att Die Krupps inte vill sitta i finrummet och dricka te med Kraftwerk. De vill ner och kräla i skiten.

Det finns något visst hos "Volle Kraft Voraus" som gör att jag gärna återkommer till den. Okej, jag återkommer såklart hellre till Front 242s "Official version" eller Nitzer Ebbs "That total age" (Nitzer har för övrigt nämnt Die Krupps som sina stora förebilder jämte uppenbara förlagan DAF). Men jag återkommer hellre till Die Krupps anno 1982 än till Liaisons Dangereuses debut från samma år (för att prata i "kreddigare referenser"). Egentligen har jag svårt att sätta fingret på var i charmen ligger: Tiden har inte varit förlåtande mot den primitiva produktionen (som förmodligen var stentuff 1982). Det kan helt enkelt bero på att "Volle Kraft Voraus" rymmer några riktigt starka spår som "Für einen augenblick" och "Tod & Tevfel". Det i kombination med att Die Krupps anno 1982 utstrålar energi och upproriskhet. Något stort var på gång...

Die Krupps är för tillfället ute på turné tillsammans med självaste Nitzer Ebb. De har tre Sverige-datum inplanerade:
26:e april - Göteborg, Sticky Fingers
27:e april - Stockholm, Debaser Medis
28:e april - Malmö, KB

(Ni kommer att kunna läsa min recension av Malmö-spelningen på rockfoto.nu)

Nitzer Ebb - That total age

På min högstadieskola låg hårdrockare och synthare i fejd under det glada 80-talet. Jag är för ung för att ha upplevt det där själv. När jag gick i nämnda skola på 90-talet kändes det helt absurt att hitta gamla graffiti-tags som "Zynthmakt! Heavyzlakt!" (med den stavningen).

För på 90-talet var ju spelreglerna helt annorlunda. Band som Ministry och Nine Inch Nails hade fört in hårdrocksgitarrer i synthens medvetande och överbryggat det enorma gapet mellan industri-synth och amerikansk alternativrock. Tanken på att man under 80-talet riskerade att åka på stryk om man talade om för en hårdrockare att man var synthare eller vice versa, kändes väldigt avlägsen.

Men på min högstadieskola lär det också ha funnits en gyllene medelväg. Man kunde säga: "Jag är ägg och bacon". Det betydde att man var både hårdrockare och synthare. På det sättet var man garanterad att slippa åka på stryk.

Nu betvivlar jag starkt att det där verkligen fungerade men något som isåfall borde kvalificeras för "ägg och bacon" är Nitzer Ebbs debutskiva "That total age" från 1987. Nej, det finns inga gitarrer så långt örat når. De tuffa brittiska pojkarna plankade DAFs idéer rakt av och hade hang-up på feta synthbasar. Men attityden och framtoningen är snarare punk eller hårdrock och så långt det överhuvudtaget går att komma från mysiga testunder med Kraftwerk eller Depeche Modes sminklåda.

"That total age" fullkomligt dryper av aggressivitet. Det anmärkningsvärda är hur förkrossande tung den låter idag, 23 år efter att den släpptes. Här finns inga överflödiga detaljer: Allt bygger på råa synthbasar, slagverk, industriklanger och Douglas McCarthys aggressiva sång. Förmodligen är Kraftwerk-minimalismen också anledningen till att den har åldrats så väl.

Nitzer Ebbs problem är att de levererade sitt mästerverk på första försöket. "That total age" är perfektion. Det är the blueprint för hur arg, avskalad EBM ska låta. De kommer alltid att stå i skuggan av sin debutskiva och klokt nog har de inte försökt upprepa den.

I år gjorde Nitzer Ebb come-back efter 15 års uppehåll med "Industrial complex". En riktigt lyckad come-back-skiva som var nära att komma med på årslistan 2010. Den listan kommer ni att kunna ta del av nästa vecka. Stay tuned!